HIPPOLYTE STUDIO
Kalevankatu 18 B, 00100 Helsinki, Finland
+358 9 612 33 44, www.hippolyte.fi/studio
Avoinna: ti-pe 12-17, la-su 12-169.10.-1.11.2009
NURRI KIM
FeederFeeder on projekti, jonka kuluessa olen valokuvannut ihmisiä, joille olen valmistanut heille räätälöityjä lounaita vuodesta 2006 alkaen. Olen myös kuvannut heille valmistamani aterian sekä heidän normaalin lounaansa. Valtaosa näyttelyssä esiintyvistä ihmisistä ovat olleet osa omaa arkipäivääni, ensin New Yorkissa ja nyt Helsingissä.
Kun aloitin projektin, toimin New Yorkissa arkistonhoitajana. Se oli toinen työpaikkani Amerikassa, ja toimistoympäristössä toisinaan kokemani jäykkä kanssakäyminen ihmisten kanssa vaivasi minua.
Eräs syy turhautumiseen oli tunne siitä, ettei minulla ollut kontaktia ihmisiin, joiden kanssa työskentelin. Toimisto on aika outo ja keinotekoinen sosiaalinen ympäristö: me tapaamme samat ihmiset päivittäin ja olemme samassa, melko pienessä tilassa, mutta emme oikeastaan tiedä juuri mitään toisistamme. Halusin tehdä jotain tälle kanssakäymisen toimimattomuudelle. Yritin keksiä keinon, jolla muuttaa arkipäiväiset, lukkiutuneet suhteet henkilökohtaisemmiksi ja mieleenpainuvammiksi.
Päätin kutsua jokaisen ympärilläni olevan ihmisen heidän itse valitsemalleen lounaalle, jonka minä valmistaisin ja tarjoaisin heille korvauksetta. Valitsin ateriaksi lounaan, sillä ruuan valmistaminen ja syöminen on toisaalta hyvin henkilökohtaista, toisaalta taas helposti jaettava kokemus – meidänhän on kaikkien syötävä joka päivä. Koska "ihminen on mitä hän syö" ja koska aterioiminen on yksi latautuneimpia asioita elämässä, ajattelin ateriavalintojen antavan minulle mahdollisuuden kurkistaa osallistujien elämän rutiineihin ja oppia heistä jokaisesta jotain. Näin siis alkoi projekti, jota kutsun nimellä Feeder, ruokkija.
Valokuvasin prosessin jokaisen vaiheen tarkkoja sääntöjä noudattaen. Kutakin osallistujaa koskevissa kuvissa nähdään hänen itsensä käsin täyttämä kyselylomake, hänen tavallinen lounaansa (jonka taustatyönä söin mahdollisuuksien mukaan itsekin), hänen toiveittensa mukaan valmistamani räätälöity lounas, sekä muotokuva kyseisestä henkilöstä työpaikalla.
Kaiken kaikkiaan Feeder onnistui kyseenalaistamaan itseni ja ympärilläni olevien ihmisten väliset rajat. Jos ajatellaan, että lopullinen räätälöity lounaspaketti oli eräänlainen syötävä monumentti, se oli myös minun tapani torjua ajatus, että jokin tietty ihmisen toiminta ansaitsee muistomerkin, muut taas eivät – nämä jälkimmäiset ovat yleensä ruuanlaittoon rinnastettavia asioita, joita pidetään merkityksettömänä, vain naisille ja maahanmuuttajille sopivana työnä. Lisäksi projekti oli myös hieno tapa oppia valtavasti uusia reseptejä.
Nurri Kim
PS. Näyttelyn kuluessa valitsen neljä vapaaehtoista syömään räätälöidyn lounaan osana jatkuvaa Feeder-projektia.
Nurri Kim on syntynyt vuonna 1973 Soulissa, Etelä-Koreassa. Hän pitää työtään hetkien arkeologiana, jonka tarkoitus on saada meidät jälleen tiedostamaan "asiat, jotka näemme liian usein, ja jotka sen jälkeen unohdamme nähdä". Hänen töitään on nähty mm. Insa Art Spacessa Soulissa, Conflux-festivaaleilla New Yorkissa, Media Arts Asia Pacific –festivaaleilla Brisbanessa, Australiassa, sekä ICANOF-mediataiteen näyttelyssä Hachinohessa, Japanissa. Nurri Kimin Tokyo Blues –projektista kertova kirja julkaistaan marraskuussa 2009, ja vuonna 2010 julkaistaan Feeder-projektista kirja, johon sisältyy kaikkien osallistujien lounaspakettien ruokien reseptit.
Lisätietoja ja pressikuvia:
Hippolyte Studio / Valokuvagalleria Hippolyte, p. 09- 612 33 44, info[at]hippolyte.fi
HIPPOLYTE STUDIO
Kalevagatan 18 B, 00100 Helsingfors
+358 9 612 33 44, www.hippolyte.fi/studio
Öppet: tis-fre 12-17, lör-sön 12-16
9.10.-1.11.2009
NURRI KIM
FeederFeeder är ett projekt som går ut på att fotografera människor jag har lagat boxluncher åt (inklusive beskrivningar av måltiden jag lagade åt dem och av vad de oftast brukar äta till lunch) från 2006 fram till nu. De flesta av människorna man ser på det här galleriet är folk jag har delat vardagsmiljö med, först i New York och nu i Helsingfors.
När jag påbörjade det här projektet arbetade jag som institutionsarkivarie i New York City. Det var bara det andra i ordningen av de jobb jag haft i Amerika, och jag hade det besvärligt med en del av de pinsamma mänskliga krockar jag var med om i kontorsmiljön.
Bland många andra frustrationer fanns den att jag kände mig avskärmad från de människor jag arbetade med. Kontoret är en ganska konstig och artificiell social miljö: vi ser varandra varje dag och delar ett relativt litet utrymme, men egentligen vet vi inte särskilt mycket om varandra. Så jag tänkte att jag ville göra något åt den där frustrationen jag upplevde i vår kommunikation, och försökte komma på något sätt att förvandla det där rutinartade förhållandet som var som en återvändsgränd, till någonting mer intimt och minnesvärt.
Jag beslöt att bjuda var och en av människorna runt mig på en lunch som de själva fick välja, som jag gratis skulle laga till och servera. Jag valde lunchen eftersom matlagning och ätande å ena sidan är något ganska intimt, men också är en upplevelse som är lätt att dela- alla måste vi äta, alla dagar. På grund av att ”man är vad man äter”, och att det här är ett av de mest laddade ämnena i våra liv, tänkte jag att jag skulle få en inblick i deltagarnas livsrutiner och lära mig något om var och en av dem genom deras val av mat. Så här började projektet jag kallar Feeder.
Jag fotograferade varje steg i processen, och följde strikt ett batteri av regler. Den fulla uppsättningen bilder för varje deltagare består av ett frågeformulär ifyllt av dem för hand, deras vanliga lunch (som jag så långt jag kunde också åt som referens), boxlunchen jag lagade i enlighet med deras önskemål, och ett porträtt av dem taget i arbetsmiljön.
Överlag lyckades Feeder med att utmana gränserna mellan mig själv och de andra runt mig. Genom att tänka på den slutliga bjudlunchboxen som något i stil med ett ätbart monument, kunde jag också motarbeta idén att endel aktiviteter är värda ett monument medan andra inte är det- till de senare hör oftast sådant som mattillagning, som är något som anses som trivialt arbete, som passar bara för kvinnor eller invandrare. Slutligen var det ett fint sätt att lära mig massvis med nya recept.
Nurri Kim
p.s. Under den tid den här utställningen pågår kommer jag att välkomna fyra frivilliga deltagare att motta bjudlunchboxar som en del av det pågående Feeder-projektet.
Nurri Kim föddes i Seoul, Korea, år 1973. Hon betraktar sitt arbete som en sorts arkeologi av ögonblicket, med syfte på att rekonstruera ”de ting vi ser för ofta, och till slut glömmer att se”, så att de medvetandegörs. Hennes arbeten har visats på Insa Art Space i Seoul, på Conflux-festivalen i New York City, Media Arts Asia Pacific-festivalen i Brisbane, Australien, och uppvisningen av mediakonst ICANOF i Hachinohe, Japan, mm. En bok som presenterar hennes projekt Tokyo Blues utkommer i november 2009, och åtföljs 2010 av en bok om Feeder, som kommer att innehålla recepten för alla deltagarnas lunchboxar.
http://nurri.com/
För mera information:
Hippolyte Studio / Fotogalleri Hippolyte, t. +358 9 612 33 44, info[at]hippolyte.fi
