(Se nedan för svenska)

HIPPOLYTE STUDIO
Kalevankatu 18 B, 00100 Helsinki
09 612 33 44, www.hippolyte.fi/studio

Timo Wright
MUISTOMME OVAT HUOMINEN
12.9.-5.10.2008
Avoinna: ti-pe 12-17, la-su 12-16

Muistomme ovat huominen on tietokonepohjainen valokuvanäyttely sekä installaatio muistoista ja muistojen häilyvyydestä, hauraudesta. Olemme alkaneet säilömään muistojamme - tekstiviestejämme, valokuviamme, sähköpostejamme, blogejamme - sähköisesti. Digitaalinen tieto on ikuista, mutta todellisuudessa sen ylläpitäminen ja säilyttäminen on vaikeaa. Tiedostomuodot muuttuvat, kovalevyt hajoavat, ohjelmat vanhenevat.

On oletettavaa, että valtava osa arkipäivän muistoistamme tulee tuhoutumaan korvaamattomalla tavalla.

Me digitaalisten muistojen tuottajat otamme riskin muistojemme säilyvyydestä. Muistomme ovat huominen käsittelee konkreettisella ja kriittisellä tavalla tätä riskiä ja herättää keskustelua muistojen säilyvyydestä. Se ei arvostele muistojamme, se ei mittaa muistojemme merkitystä. Se ei välitä siitä, mikä on taidetta, mikä merkityksetöntä roskaa. Se tuhoaa kaiken, arvostelematta, tuomitsematta, rikkoen kiinnekohdat muistoihimme, historiaamme.

Se myös kyseenalaistaa muistoartefaktien välttämättömyyden; vaatiiko muistojen säilyminen ja palautuminen aina fyysisen vastakappaleen ja kiinnekohdan? Tavalliselle kuluttajalle valokuvan merkitys on sen kyvyssä säilyttää muistoja. Kuitenkin muistot voivat säilyä vain aineettomina. Toisaalta muistojen digitaalinen säilömisen periaatteet ovat samat kuin muun aineettomien muistojen säilyttämisessä: myös omat muistomme rapautuvat, niitä on vaikea palauttaa mieleen, niiden merkitys muuttuu.

Teos koostuu valokuvaaja Timo Wrightin valokuvasarjoista Pitkä Sunnuntai sekä Everybody that I love will die sekä Berlin, day one. Kyseiset dokumentaristiset valokuvasarjat kertovat aikuistumisesta - nuoruuden viimeisistä päivistä. Wright on kuvannut omaa sekä ystäviensä elämää viimeisen kahdeksan vuoden ajan. Näyttelykokonaisuus koostuu tietokoneista jotka käsittelevät ja lopulta tuhoavat useasta tuhannesta kuvasta koostuvan valokuva-arkiston. Näyttelyn loppuessa ei kuvia ole enää jäljellä.

Tietokoneohjelman on suunnitellut Universitet der Kunst/Berlin:in opiskelija Andreas Schmelas.
Valokuvat ja konsepti tulevat valokuvaaja Timo Wrightilta.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Timo Wright (s.1977):
Mikä tekee meistä samanlaisia, mikä erilaisia? Mitä kannamme mukanamme, mitä jätämme muille kannettavaksi. Kuvaan tavallista ja epätavallista. Taustani on dokumenttielokuvissa, vain totuus tai totuudenkaltainen kiinnostaa minua. Varhaisemman tuotantoni teemat keskittyvät aikuiseksi kasvamisen ja nuoruuden viimeisten päivien ympärille. Näitä tuntemuksia olen käsitellyt mm. sarjoissa: "Pitkä Sunnuntai" sekä "Helsinki, 1h + kk". Nykyiset taiteelliset teemani liikkuvat muistoissa sekä luopumisen välttämättömydessä. Näitä teemoja olen käsitellyt installaatioissa "Everybody that I love will die" sekä "Muistomme ovat huominen".

Lisätietoja ja pressikuvia:
Petronella Grönroos, näyttelykoordinaattori/Valokuvagalleria Hippolyte
+358 9 612 33 44, etunimi.sukunimi@hippolyte.fi

HIPPOLYTE STUDIO
Kalevagatan 18 B, 00100 Helsingfors
+358 9 612 33 44, www.hippolyte.fi/studio

Timo Wright
VÅRA MINNEN ÄR MORGONDAG
12.9–5.10.2008
Öppet: tis-fre 12-17, lör-sön 12-16

Våra minnen är morgondag är en databaserad fotoutställning samt en installation om minnet och minnets förgänglighet och skörhet. Vi har börjat spara våra minnen - textmeddelanden, fotografier, e-post och blogg - i elektroniskt format. Digital information är evig men i själva verket är den svår att upprätthålla och bevara. Dokumentformat förändras, hårdskivor går sönder och program blir föråldrade.

Det är troligt att en stor del av våra minnen av vardagen kommer att förgå på ett oersättligt sätt.

Vi som producerar digitala minnen tar en medveten risk eftersom det inte är säkert att detta material kan bevaras. Våra minnen är morgondag behandlar på ett konkret och kritiskt sätt denna risk och väcker diskussion om huruvida minnena kan bevaras. Utställningen kritiserar inte våra minnen, mäter inte deras betydelse, bryr sig inte om vad som är konst och vad som är betydelselöst skräp. I stället förstör den allt, utan att värdera eller döma förgör den alla referenspunkter till minnena och vår historia.

Utställningen ifrågasätter nödvändigheten med minnesartefakter; kräver konserveringen av våra minnen och det att vi kan minnas våra minnen att vi har referenser till händelser? För den vanliga konsumenten ligger värdet i ett fotografi i dess förmåga att bevara minnen. Ändå kan minnen endast bevaras som immateriella. Paradoxalt är de grundläggande principerna för digital konservering de samma som för minnet: även våra personliga minnen rostar i kanterna, de blir komplicerade att återge exakt och deras betydelse förändras med tiden.

Verket består av fotograf Timo Wrights fotografiserier Lång söndag och Everybody that I love will die samt Berlin, day one. Dessa dokumenterande fotografiserier talar om processen att bli vuxen - det vill säga ungdomens sista dagar. Wright har illustrerat både sitt eget och sina vänners liv under de senaste åtta åren.
Utställningshelheten består av datorer som bearbetar och slutligen förstör ett fotografiarkiv med tusentals fotografier. Då utställningen tar slut finns inga bilder längre kvar.

Dataprogrammet har designats av studenten Andreas Schmelas vid Universitet der Kunst/Berlin.
Fotografierna och konceptet har planerats av fotograf Timo Wright.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Timo Wright (född 1977):
Vad gör oss lika och vad får oss att skilja oss från varandra? Vad bär vi med oss, vad lämnar vi bakom oss? Jag avbildar det vanliga och det ovanliga. Min bakgrund anknyter till dokumentärprogram, därför intresserar jag mig för verklighet och sanningsenlighet. Teman i min tidiga produktion koncentrerar sig på vuxenåldern och ungdomens sista dagar. Dessa känslor och teman har jag behandlat bland annat i serierna: "Lång söndag” samt "Helsingfors, 1 rum och kokvrå". Min nuvarande produktion kretsar däremot kring teman om minnet och nödvändigheten att släppa taget. Dessa teman har jag behandlat i installationerna "Everybody that I love will die" samt "Våra minnen är morgondag".

För mera information:
Petronella Grönroos, utställningskoordinator/Fotogalleri Hippolyte, 09-612 33 44, förnamn.efternamn@hippolyte.fi